Orrenius: Elfsborgs signal till Kalmar
Det gäller resande bokade på det guldtåg som ska avgå från Borås.
Tåget har tyvärr drabbats av en försening. Vi vet i nuläget inte exakt när tåget kommer att avgå, men arbetar hårt för att åtgärda problemet.
Kalmar FF beklagar förseningen.
Det var den första höstkvällen. Augusti utbytt mot september. Vindtygsjackor utbytta mot ljusa rockar. Anders Svensson utbytt mot Fredrik Berglund. Ett stilla regn föll över Borås och den kyliga vinden fick tonårspojkarna i klacken att borra ner hakorna i de gulsvarta halsdukarna.
De kunde vandra hemåt med stolthet, Elfsborg hade klarat av Ljungskile och skickat i väg ett jagande flås till självsäkra Kalmarnackar.
Klara av Ljungskile. Det känns som rätt beskrivning. Man vinner inte över Sveriges Wimbledon, man klarar av dem. Trots 4- 0 var det jobbigt ett tag. "The Crazy Gang" var i underläge 0- 1 en bit in i andra halvlek och spelade sitt vanliga spel. Jobbade fram inkast. Flyttade fram frisparkar. Klippte ben. Rövarbandets älskvärde hövding, David Wilson, förnekade sig inte heller. Först bytte han ett den fullt friske anfallaren Pascal Kondaponi efter 23 minuter.
Inga konstigheter, tyckte Wilson, som berättade att hans rekord är att byta ut en dålig spelare efter sex minuter.
Senare i matchen protesterade han mot ett domslut och fuckade upp sig själv på läktaren. Domslutet han kritiserade var den straff Elfsborg gavs efter en knapp timme. Stefan Ishizaki gjorde 2- 0 på den och först efter det kunde jägarna andas ut.
Denni Avdic gjorde två mål, båda gångerna vackert framspelad av Emir Bajrami.
Målvakten Johan Wiland fick skriva upp sitt namn efter ännu en nolla och när spelarna vandrat in från regnet kunde vi alla börja snacka Kalmar FF igen.
Jag pratade som vanligt med Elfsborgs assisterande tränare, uröstgöten Peter Wettergren, straight outta Ödeshög. Han pratade om hösten 2007. Då knäcktes Elfsborg av ett hårt spelschema och mardrömslika cupresor. Eftersom laget i år inte var tillräckligt bra för att besegra en risig klubb vid namn S:t Patricks är det nu bara allsvenskan som gäller i Borås. Samtidigt som Kalmar krigar på tre fronter.
Wettergren knöt sin slips och sa:
- Det skulle förvåna mig om inte Kalmar får en dipp. Får de inte det, då lyfter jag på min hatt. Men jag tror att den kommer.
Kalmar har ju heller inte testat den här stolen tidigare.
Det brukar vara Kalmar som jagar, som säger roligt elaka grejer om lagen som ligger framför. Som är rebellen som kommer till balen i jeans i stället för frack.
Nu är det ombytta roller.
Från Kalmar kommer numera inget rebelliskt, maskinen bara rullar vidare. Nanne Bergstrand mumlar sitt japanska mantra om att inte slå sig till ro varje kväll innan han ska sova. Rasmus Elm dricker sin sockerfria saft.
Patrik Ingelsten smetar in håret med frisyrgelé så att han ska se prydlig ut även på nästa målbild.
Men har Kalmar nerverna för det här?
Ja, jag tror det. Kalmar har seriens bästa tränare, ett tryggt grundspel och tre bröder från Broakulla som kommer direkt från bokmanuset Max Lundgren aldrig skickade in för att storyn var för osannolik.
Elfsborg kommer att jaga dem ända in i novembermörkret, långt ifrån storstadsklubbarnas dåliga spel och idiotiska raketer. Det blir ett slag mellan två mellanstora svenska städer.
I klassisk SJ-anda blir tågförseningen från Borås större än väntat. Men till slut rycker Kapten Rydström in som stins och vinkar för avgång.
Det är känslan nu.
Av Johan Orrenius
johan.orrenius@expressen.se
