Matts Olsson: Det var större hjärtan under de grönsvartrandiga tröjorna än de blåvita.
Tja, jag vet inte...
Sista derbyt på Ullevi blir mest ihågkommet för att Gais vann efter 16 års väntan - 1- 0 mot IFK Göteborg.
Rättvist dessutom.
Göteborg 0 Gais 1
Först som sist - grattis IFK Göteborg till en riktigt vass marknadsföring av derbyt.
Den lockade 29801 personer till Ullevi och om det inte börjat ösregna någon timme före kick off hade siffran varit ett par tusen till.
Det behövs slå på den stora PR-trumman när lagen inte visat den form och stabilitet som självmant säljer varan.
Det blev ingen sprakande fotbollsfest men matchen var betydligt roligare att se än mötet i våras (0- 0).
Gais fick matchen precis dit de ville tack vare Eyjolfyr Hedinssons mål redan efter sex minuter.
Han hade en gnutta flax
Snyggt förarbete av Jonas Lundén och så hade islänningen den gnutta flax som behövs - bollen tog på landsmannen Ragnar Sigurdsson och ställde Kim Christensen.
Lite signifikativt för Blåvitt anno 2008. I fjol höst hade laget marginalerna med sig - minns bara segermålet mot AIK (!). Nu vill det sig inte.
Testade en ny uppställning
Gais mörkade träningen i söndags för att testa en ny uppställning.
Magnus Pehrsson insåg att något måste göras åt defensiven på mittfältet när Fredrik Lundgren är borta.
Valet föll på Rickard Ekunde som fick den roll som förbundskaptenen "Laban" Arnesson på sin tid döpte till "mittfältslibero". Balansspelare heter det på ett modernare språk.
Tillsammans med Bobbie Friberg da Cruz och Andreas Tobiasson bildade han ett hårdfört och effektivt lås.
IFK Göteborg hade bollen mest men förtvivlat svårt att komma till rejäla avslut.
Robin Söder - allsvenskans stjärnskott i sommar - vägde lätt. Jag såg honom inte vinna en närkamp. Men när han får bollen i farten och har utrymme är han en oslipad diamant.
Kruxet var att Gais inte gärna lämnade de ytorna den här kvällen. Men rycket förbi Bobbie Friberg i första halvlek var läckert.
Här har han en helt annan roll
Det kändes som det var större hjärtan under de grönsvartrandiga tröjorna än de blåvita.
Ett av de i Gais som pumpade allra mest tillhörde Björn Andersson.
Han som värvades från Qviding som mittback men fått en helt motsatt roll i Gais.
Ensam på topp som target player. Jösses, så Björn jobbade och slet. Stor och tung men ändå rörlig höll han både Sigurdsson och Bjärsmyr i arbete.
Gais hade också planens kung så länge han orkade - jag talar om Wanderson. Efter ett par smällar signerade Thomas Olsson gick luften ur brassen.
Derbyresultatet innebär att luften även gick ur all-svenskan med göteborgsögon.
Ingen chans för IFK
Blåvitt är chanslöst att försvara guldet.
Gais för stabilt för att bli indraget i bottenfighten.
Tur att det bara är en knapp timme till Borås respektive Ljungskile.
Det är där vi västsvenskar får hitta dramatiken i höst.
Halleluja, snart börjar elitserien
Och så börjar elitserien i hockey om knappt två veckor. För Indianerna i Jönköping.
Halleluja!
Mycket svart i gaisklackens kläder. Det vore trevligare att se den skrudad i grönt. Mörkermän (och kvinnor) har vi sett nog av.
Får man inte mer konfetti för 60000 kronor än det Blåvitts tifo svarade för?
Av Matts Olsson
matts.olsson@gt.se
